Aska helt enkelt

Visst har hon hunnit skaffa sig lite kompisar, även om de kanske inte är SÅ festliga och kanske lite VÄL medgörliga…

Båda är Matildas gamla avdankade gosedjur, men dom duger tydligen så fint så.

 Jag tänkte att börja med att berätta lite om vårt första dygn tillsammans.

Vi hämtade ju henne från Åsa i Gävle förra fredagen. Det fanns vissa orosmoln över huruvida hon skulle klara bilresan hem till Norrköping. Det är ändå ett antal timmar och det finns inte så otroligt många ställen att köra av och rasta på längs med E4:an. Av denna anledning så valde vi att åka neråt via mindre vägar utifallatt.

Nu visade det sig ju vara helt onödigt. Aska var hur cool som helst och sov i princip hela vägen ner och det tog i alla fall 4-5 timmar hem. Vi stannade till ett par gånger för att vi ville sträcka lite på benen, och visst, då kissade hon. Det verkade dock mest som hon tyckte att det var kallt och trist ute. Det var mycket skönare inne i bilen vilket hon med all önskvärd tydlighet visade.

Det var lite läskigt att träffa storasyster för första gången. Vi tutade ihop dom första gången utomhus på lite neutral mark. De var väldigt avvaktande till varandra till en början, men det släppte lite vartefter och de lekte lite. Det var med andra ord vid gott mod vi åkte hemåt.

Nu gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Det blev dags för mat för de båda. Vi hade pratat om att ta det försiktigt just vid matning. Nu fanns det inga matskålar framme. Matilda förberedde maten uppe på diskbänken när Ciara plötsligt markerade något gentemot Aska. Exakt vad som hände är oklart, men på något sätt blev Ciara i alla fall överbeskyddande mot sin mat. Jag kan tänka mig att Aska gick fram och nosade på Ciaras vattenskål eller liknande varpå hon reagerade. Det slutade med ett sår på kinden och akuttid till veterinären i Linköping. Där fick hon lugnande, några stygn, antibiotika och en moderiktig tratt.

Trots det inträffade så gick första natten ändå över förväntan även om man fick rycka in lite när det behövdes. Såhär i början så har vi henne i en stor innebur under natten så hon inte vandrar iväg och hittar på rackartyg. Det har funkat bättre och bättre och nu är det inga problem alls längre. Kanske det kan bli lite protest när hon precis blir inlagd, men oftast är hon så trött att hon somnar på några minuter.

Nu hämmade tratten henne såpass att vi tog bort den redan andra dagen även om veterinärens rekommendation var tio dagar. Hon har inte visat något intresse för sitt sår och nu efter dag sju så är stygnen intakta och såret har läkt fint.

Det har varit lite trögstartat det här med blogg känner jag. Jag hade tänkt att vara aktiv som bara den från dag ett, men det visade sig att det tog lite mer kraft att styra med en vuxen och en valp av märket riesen. Det har inte varit många lugna stunder att sätta sig vid datorn och skapa något över huvud taget. Nu har jag i alla fall fått tummen ur det berömda och skapat denna blogg. Tanken är att Askas alla äventyr ska dokumenteras bäst det går för de som är intresserade av hennes utveckling. Känns riktigt skoj att ha fått igång den i alla fall!